Områdets historia

 
Innan skolan kunde byggas gjorde man arkeologiska utgrävningar, eftersom området kunde innehålla intressanta lämningar, som skulle räddas innan grävskoporna kom. Ett dike grävdes genom kullen som finns i centrum av skolans byggnader. Där fann man ett antal gravar med lämningar från människor som levt här på 700-talet. Vid Idrottsbyggnaden finns en mast med belysning. Innan den restes grävde man ut marken och fanns en grav med en kvinna, daterad till 700-talet. I graven fann man förutom mänskliga lämningar också en kam.

 

Mellan Vårbergsvägen och skolan ligger en större kulle och här har man räknat till minst 30 gravplatser, synliga som högar av sten placerade över graven. Dessa gravar är ännu inte utgrävda. Både den större och den mindre kullen är skyddade av R-märkning. Man får alltså inte gräva här själv eller på något annat sätt förändra gravarna.

 

Det finns också en domarring i närheten och allt pekar på att här fanns ett samhälle under tidig vikingatid. Själva bostäderna fanns kanske på höjden där Lindholmsbacken och Stävholmsgränd finns idag. Men var fanns vattnet? Sjöleder var viktiga för ett samhälle som behövde handla med andra för att få viktiga varor. Parkvägen bakom skolan som börjar bakom högstadiet och fortsätter bort mot Vårbergs Idrottsplats var tidigare en bäck, Vårbergsbäcken. I våra dagar hade den sin början från sjön Gömmaren och slutade 1967 i en våtmark vid det som nu är idrottsplatsen. Bäcken var då fortfarande 3 meter bred och var 0,5 - 1 meter djup.

 

Landhöjningen har gjort att Mälaren idag ligger mycket lägre än för 1 300 år sedan. Det är rimligt att tro att det då fanns ett större vattendrag på bäckens plats. Där skolans byggnader ligger idag fanns kanske en grund sjö, där kullarna med sina gravar låg som små öar. Vid idrottsplatsen var djupet tillräckligt för lite större båtar.

 

När konstnären skapade det skepp, som nu finns på mellanstadiets skolgård, ville han göra en koppling till den tiden med sitt vikingaskepp och han kallade sitt konstverk ”Kunskapens resa”. Vikingarna färdades till avlägsna platser och bytte sina varor mot sådant som vi inte själva hade i Sverige. Men de fick också lära känna nya tekniker, använda nya material och träffa människor från olika kulturer. Denna kunskap tog de också med sig hem.

 

Vårt konstverks stävar är böjda och antyder en hjärtform. I båten står en stor uppslagen bok. Det krigiska är försvunnet idag, men resan mot ökande kunskap fortsätter. Skeppet utgör också skolans logotyp.


 

Vårbergsbäcken

För bara 40 år sedan rann Vårbergsbäcken där parkvägen finns idag. På 700-talet kunde man kanske se båtar här på den flod som då rann fram på platsen. Vid Vårbergs IP som skymtar längst bort i bilden fanns kanske en vik av Mälaren.


Parkvägen mot Vårbergs Idrottsplats


Här fanns kanske riktiga vikingaskepp för 1 300 år sedan.